Jag satte en vänderotstinktur för sex veckor sedan och i ett inlägg om detta nämnde jag att de torkade rötterna inte doftade särskilt gott; att de hade en säregen frän lukt som var svår att beskriva. Här tänkte jag att en tinktur blir lättare att ta, eftersom jag befarade att eventuellt te kanske skulle smaka som rötterna luktade.
Så idag var det dags att sila vänderotstinkturen, och fy vad det osade när jag öppnade burken. Jag stängde den igen efter några sekunder, men då var skadan redan skedd. Stanken spred sig på några sekunder i halva huset. Sedan tänkte jag att jag kan kanske sila den utomhus istället, men å andra sidan så visste jag redan då att jag aldrig någonsin skulle kunna ta dessa stinkande droppar i min mun. Så den får tyvärr åka i soporna istället, och jag får hålla mig till andra rogivande och mycket godare läkeväxter. Ibland blir det som man tänkt sig och andra gånger som man befarade.
Jag hade ju även tänkt så vänderot till våren, och det har jag fortfarande planer på att göra, men de får stå och vara vackra i min trädgård istället.
Ta hand om dig!
Örtagumman
Foto: Örtagumman