Tidigare i år frösådde jag äkta vallört. Jag planterade endast ut en planta, detta för att eliminera spridning – och som den växte. I somras böljade den ut sig som den stoltaste drottning i örtagården. Så vacker!
Efter skörd av pålroten i oktober så har det nu blivit en potent tinktur på 65% sprit.
Jag vill ha vallört i mitt husapotek då den bland annat sägs hjälpa till att läka hudskador så som ärrvävnad (både ny och gammal) och att den stödjer nybildningen av benvävnad vid skelettskador. Är bra vid exempelvis benhinneinflammation. Den lär även lindra sen- och muskelvärk, samt ha sårvårdande egenskaper.
Så här gör jag vallörtstinkturen
Pålroten skrubbades först ren, skars i bitar och torkades i min svamptork:
Jag fyller en glasburk till drygt hälften med torkad vallörtsrot som jag stött/mortlat, och häller på med minst 40% vodka ända upp till kanten. Tinkturen ställer jag i ett österfönster. Sedan får burken stå och dra i cirka sex veckor medan jag snurrar runt på den en gång om dagen. Efter det silar jag bort vallörtkrosset och förvarar den färdiga tinkturen i en mörk glasflaska. Håller i minst 10 år.
Denna gång gjorde jag tinkturen på 80% sprit och spädde den sedan till 65% med hjälp av en dekokt på vallört (jag kokade krossad vallört med vatten i 10 min). På så sätt blev det en kombinerad tinktur med både vattenlösliga och alkohollösliga ämnen.
Tanken med vallörtstinkturen är att jag ska använda den för utvärtes bruk som den är, men även i lindrande och läkande salvor. Recepten på salvorna kommer jag lägga ut när det är dags.
Ta hand om dig!
Örtagumman
Vallört – Symphytum officinale
Skördas i september-november
Ps. Som med alla läkeväxter är det mycket viktigt att du är försiktig och att du läser på ordentligt om dem.
Foto: Örtagumman